Han vill inte vara med på bild !
Bland djupa dalar och resliga berg - bila i världsarvet Höga kusten.
Bila i världsarvet Höga kusten - sagolik natur
Här återfinner ni orginalartikeln;
http://www.expressen.se/res/bila-i-varldsarvet-hoga-kusten---sagolik-natur/
Resfakta Höga Kusten
Resa hit: Bila längs E4. Flyg går till Sundsvall/Härnösand och Örnsköldsvik. Det går även att ta tåg. Nattåg går hela vägen till Örnsköldsvik. Flera busslinjer stannar längs Höga kusten, bland annat Y-buss och Norrlandskusten.
Bästa tiden: Juni-augusti - då erbjuder Höga kusten mest.
Restid: Bil Stockholm-Härnösand cirka 4,5 timmar.
Läs mer: www.hogakusten.com , www.destinationhogakusten.com
Bo bra
1. Pensionat Villa Orrbacken
Ett bed and breakfast intill E4 i höjd med Skuleberget. Här finns bara fyra rum och alla ser olika ut. Pensionat Villa Orrbacken är fantastiskt trevligt och har fräsch hotellstandard med mysig hemma hos-känsla.
Pris: Dubbelrum från 395 kronor per person och natt, inklusive sänglinne och frukost.
Adress: Näs 103, Docksta.
2. Ulvö Hotell
I den vackraste av skärgårdar ligger det här trevliga hotellet. Rummen är ljust inredda i skärgårdsstil och de allra flesta rum har balkonger mot hotellets utepool och den lilla hamnen på Ulvön.
Pris: Dubbelrum från 2 195 kronor.
Adress: Ulvö hotell, Ulvöhamn.
Äta gott
2. Ulvö Hotells restaurang
Här är det klass på maten. Fina råvaror, goda smaker och vacker uppläggning. Det finaste stället på Ulvön.
Adress: Ulvö hotell, Ulvöhamn.
3. Brögga
Den som gillar surströmming ska definitivt göra ett besök på Brögga på Ulvön. Både ön och restaurangen är känd för surströmmingen.
Adress: Ulvö Rum & Konferens, Ulvöhamn
http://www.ulvo-rum-konferens.com/
Upplev mer
4. Naturäventyr
Höga kustens natur är perfekt för äventyr och friluftsliv som klättring, paddling och vandring. Höga kusten-leden är en populär vandringsled på 127 kilometer, indelad i 13 etapper.
5. Ulvön
Sagolik, liten skärgårdsö som man bara inte får hoppa över. Väl på ön, missa inte att besöka Sandviken på norra sidan. Där kan man hyra en gammal fiskarstuga. Till Ulvön går båtar dagligen från Köpmanholmen i Örnsköldsvik och från Docksta och Ullånger sommartid. Resan tar två timmar.
6. Rotsidan
En varm och solig dag är det hit man ska. Rotsidan är ett underbart naturreservat som består av en fyra kilometer lång kuststräcka med långa, plana klipphällar. Inga bekvämligheter finns, bortsett från dass vid parkeringsplatsen.
Ta med mat och dryck, alltså. Hitta hit genom att köra mot Bönhamn och ta av mot Barsta. Från Barsta kapell finns en stig som leder till Rotsidan.
7. Skuleberget
Utsikten man får se från toppen av berget är svår att beskriva. Här uppe finns också toppstuga med enklare restaurang och kafé. Klättra, vandra eller åk linbana upp till toppen.
Ta dig runt
För att transportera sig smidigt är bil ett måste på Höga kusten. Åk med egen bil eller hyr när du kommit av flyget, tåget eller bussen.
I augusti är det premiär för Höga kusten hike - en vandring på 35 kilometer genom världsarvets storslagna natur.
Jerry Engström, initiativtagaren till vandringsevenemanget, hoppas på att 600 deltagare ska vandra genom Skuleskogens nationalpark och på Höga kusten-leden den 1-5 augusti.
- Många har en idé att de ska ge sig ut på vandring men har svårt att komma i väg. Här ordnar vi allt det praktiska så det blir enkelt.
Vandringen är indelad i fem etapper på 4,5-8 kilometer och är lagom att gå på en till tre dagar. Deltagarna kommer att släppas i väg i omgångar så det inte blir trängsel på stigarna.
- Det är ingen tävling, man ska inte jäkta genom skogen utan gärna ta sig tid att ligga i lingonriset och titta på himlen en stund, fortsätter Jerry Engström.
Att delta i Höga kusten hike kostar 1 490 kronor för vuxna, 990 för ungdomar och barn. Då ingår bland annat transporter, mat och gas, men tält får man bära med själv.
Läs mer på: http://www.hogakustenhike.se/.
Höga berg och djupa dalar. Från Härnösand i söder till Örnsköldsvik i norr bjuder naturen på en sagolikt vacker resa. Följ med på en färd längs ett av våra vackra världsarv. Bila i världsarvet Höga kusten.
Bland djupa dalar och resliga berg susar jag fram på E4, ständigt hänförd av Höga kustens dramatiska natur. Min spontana reaktion över landskapet är "wow". Och reaktionen kommer igen och igen och igen... Det är först strax före Högakustenbron i Kramfors som landskapet börjar bli typiskt för området, och när jag skymtar den ståtliga bron över Ångermanälven skapas någon sorts magi.
Ja, faktiskt. Det må vara blott en bro, men den är magnifik. Faktum är att den är Sveriges längsta hängbro, även kallad Sveriges Golden Gate. Högakustenbron blir en ståtlig port till världsarvet Höga kusten, ett område som känns oförtjänt glesturistat. Trots högsäsong möts jag egentligen inte av några köer överhuvudtaget.
Första målet är Nordingrå. Området har kallats "brantkusten", helt enkelt för att den här delen av kusten har över 70 berg, flera över 300 meter höga och många med en vägg som stupar nästan rakt ned. Vägen jag väljer mot Bönhamn visar sig vara krokig, icke-asfalterad och ganska guppig och är till en början lite besvärlig att köra. Efter att bara ha kört i skog ett tag undrar jag var vägen leder och var de söta vikarna, dalarna och höjderna jag hört talas om håller hus.
Pittoreska Bönhamn
Men snart ska Höga kusten bjuda på några oerhört vackra vyer, precis det jag hört talas om.
Vid den lilla Åsängssjön får jag se de första fina vidderna, men sedan når jag Häggvik, vilket för en Höga kusten-novis som jag blir en wow-upplevelse. Efter skog utan vidare utsikt framträder den lilla byn som från ingenstans. Inte en människa syns till. Efter regnvädret som precis svept förbi ligger vattnet i Häggvik alldeles stilla och spegelblankt och kontrasten mellan de röda fiskarstugorna och det mörka vattnet är magisk. Bönhamn, en kort sträcka från Häggvik, är om möjligt ännu sötare. Här, i det pittoreska lilla fiskeläget med bevarade fisketraditioner, rör sig lite fler människor. Klippor och berg omringar fiskeläget och bortsett från ett par båtar som långsamt rör sig i vattnet är det nästan knäpptyst här. Här finns ett kapell från 1600-talet, en badplats, restaurang och gästhamn och den som vill kan ta båten härifrån till Högbonden, men den här gången väljer jag att köra vidare.
Höga kusten-resenärer får inte missa Ulvön, sägs det. Ulvön är en semesterö i den norrländska skärgården, en ö som lever upp på sommaren och bara har några få bofasta vintertid. Längst ut i havsbandet ligger den lilla ön, och här är det betydligt mer liv än det jag lämnade på fastlandet.
När båten angör bryggan i Ulvöhamn går ett lämmeltåg av människor från båten längs hamngatan. Ön består egentligen av två öar och på den norra som är störst, finns flera fiskelägen, varav Ulvöhamn är det största. De små, röda båthusen ligger på rad i viken i Ulvöhamn, ungefär som en tavla med klara och starka färger. Vackrast är att se det från ovan.
Lotsbergets 252 trappsteg
Vandra upp på Lotsberget. Dit är det 252 trappsteg och utsikten över viken och Bottenhavet enorm. Att vandra upp är inte särskilt jobbigt och tar inte mer än ungefär tio minuter. Här tas den perfekta utsiktsbilden som vid blå himmel blir som ett vykort. Ön är ett litet paradis i Bottenhavet och en lugn semesteroas, trots att gästhamnen och poolen vid Ulvö Hotell är fullbelagd.
Jag undrar varför ingen berättat för mig hur vacker den norrländska skärgården kan vara. Nu kan jag föra det vidare: Den som ska till Höga kusten måste ta sig till Ulvön.
För varje plats jag kommer till blir jag hänförd av det vackra runtomkring. Naturen kring Höga kusten är häpnadsväckande. Jag, som kanske inte varit så imponerad av natur, säger "wow" högt för mig själv flera gånger och jag kommer på mig själv med att njuta bara av att köra längs den annars så trista E4. Men här är kusten och dalgångarna dramatiska. De höga bergen är många och den i särklass bästa utsikten finns på Skuleberget. Om jag tyckte att utsikten från Lotsberget på Ulvön var vacker, är det ingenting mot den jag snart får se från Skuleberget.
Blått vatten möter gröna berg
Berget ligger vid kanten av Skuleskogen, alldeles intill havet och är ett viktigt märke i det ångermanländska landskapet. Vissa klättrar upp för berget, för från Naturum, vid bergets fot, går det att ta sig upp med klätterutrustning - utan förkunskaper. Jag bestämmer mig för att vandra hela vägen upp och ta linbanan ned. Under den två kilometer långa promenaden upp på berget syns ingen annan till. Några åker förbi mig med linbanan, men annars är det ganska folktomt. Solen gassar och svetten rinner. Det är tyngre än jag trott och jag hinner ångra min promenad flera gånger. Men ungefär halvvägs går benen nästan av sig själva.
Väl uppe på toppen, 294 meter över havet, är all svett och ånger bortglömt, som om det aldrig funnits där. Det är inte bara vinden som torkar bort svettpärlorna, utan också den ofattbart vackra utsikten åt alla håll. Vikarna skär in i landskapet. Blått vatten möter gröna berg som möter blå himmel. Jag står på världens högsta marina kustlinje och den milsvida utsikten är obeskrivlig och många gånger vackrare än jag hade kunnat föreställa mig. Där och då kan jag inte låta bli att fråga mig varför jag inte besökt Höga kusten tidigare
Av Johanna Lundholm / http://www.expressen.se/res/bila-i-varldsarvet-hoga-kusten---sagolik-natur/
Så vad kan man säga. ...
