storstrumpan.blogg.se

Dödsannons....

Publicerad 2013-10-05 22:08:08 i Allmänt, Med Kärlek, Melankolin, Vardagen,

Jag hade inte tänkt att dö idag 
Men man vet ju inte ... 
Jag hade en klasskompis och en god vän  som dog häromveckan 
som har fått dessa existentiella tankarna att vandra .... 
 
Så... 
 
Jag har den ifall ni inte kommer på en annan text när jag dör ; .....

Så finns den här ......; 
 
 
Jag har sett vårarna blomma 
jag har sett höstens alla färger 
jag har sett den vackraste av snö glittra ikapp med solen......
jag har sett vårdroppar tina från taken 
och se världen påfödas på nytt ... 
 
Jag har barn som är de otroligaste av alla 
de vackraste och bästa 
Jag har vänner som jag haft och har i en evighet 
de vackraste och bästa 
Jag har min otroliga brokiga familj som gett mig skratt och längtan
Jag har haft allt 
till denna dag då jag är borta 
 
Jag har min man 
den vackraste och bästa 
visst har vi gått ojämt 
men älskat ändå 
 
Jag tackar livet 
för denna tiden 
jag tackar kärlek 
för fina minnen 
Jag tackar Gud 
för att jag får komma nära nu 
Jag tackar molnen 
för att jag kan ligga där i värme och sol 
se er saknad 
och skicka en blinkande stjärna 
för att ni ska veta att jag är med er 
 
Nu och för alltid 
i evighet 
och i kärlek! 
 
 
 
 

Vardags sorg ....

Publicerad 2013-05-30 23:23:51 i Melankolin,

Inte vet jag vad det är
Om det är åren
eller bara vårt sätt att vara 
Att aldrig vårda
Att det mjuka blivit hårt 
 
Att vi tar för givet
eller att vi har slutat titta mer 
Att jag förvandlades till den du inte ville ha 
eller att du glömde bort de delar jag avgudade
 
Det har flyttat in sorg i mitt hjärta
sorg jag inte vet hur jag ska hantera
Annat än att förändra
 förändras 
Jag har inga svar 
på de frågor jag ställer
och dig, 
dig når inte frågorna... 
 
Inte vet jag vad det är 
Om det är åren
vårt sätt att ifrågasätta 
utan att tänka 
Att inte vara 
bara fortgå och fort gå 
 
Samtalen
om det som var vi 
är nu samtal om den vardag jag har 
och samtal om den vardag du har 
 
Det har smugit sig in en sorg i mitt hjärta
en sorg jag inte vet hur jag ska hantera
Annat än att dra mig tillbaka 
att dra mig bort
Annat än att du förblir borta 
även när du är här 
 
Inte vet jag vad det är 
Om det är åren
Vårt nonchalanta sätt 
att inte se varandra 
inte röra varandra 
och att inte höra varandra
 
Gör att vi snart inte känner varandra...... 
 
 
 

Människor ... eller att vara ....

Publicerad 2013-05-14 09:05:14 i Melankolin,

Alla människor bär
Bär ödet eller destinationen på sina axlar

Men få av oss reflekterar på detta
Få av oss kan se samanhanget vi befinner oss i

Kanske var det mamman som grät för sitt barn nyss
som inte ville se det handikapp som är så uppenbart

Eller om det var föräldrarna till de barn som aldrig vill sova
Men glömde se att det har ett tryggt och positivt lagt barn

Eller kanske var det den Pappa som mest log
När barnet sammarbetade och var så duktigt att det sparat in tiden för halva undersökningen

Kanske är det just jag
som vill klippa sonen ,
men gärna ha hans lockar ....

Jag vet inte vart det kom ifrån ...
Det som är rätt uppenbart
Vi stannar inte upp tillräckligt!
Vi tar oss tid att titta men inte se ordentligt!

Människor är Människors fröjd!

Vårkänslor

Publicerad 2013-04-23 21:51:00 i Melankolin,

Sitter här i pysselrummet...
Det spöregn som dunrar mot taket är ett sånt regn som man hör på sommaren
Det känns in i själen
 
Det påminner om pånyttfödelse
att alla blad på det nakna trädet börjar vakna
 
att nu kommer blommorna och våren 
H sa att ; - Titta mamma, nu kommer samma fåglar som vi mötte i Egyptien!
Å visst, de satt under bilen och plockade skalbaggar 
 
När jag gått en runda runt Bottniabanan här 
då satte jag mig på träsoffan som står utanför lekstugan 
svettades och andades 
 
förundrades över vårens lilla rörelse
Det var små vackra skalbaggar som kröp ut från gräset 
det var fjärilar som kom från ingenstans som flög runt förvirrande 
Små tussilago steg stolt upp från slänten 
Det var nyvackna och väckelse
 
Nu ser jag knopparna i rabarber-rabatten komma upp 
kämpande mot den sista av vår-vinterns nattfrost 
Nu regnar snön bort 
Å nu börjar en pånytt födelse i naturen ! 
 
 

I ett utanförskap

Publicerad 2013-03-14 10:34:43 i Melankolin,

Det var någonting min syster sa i telefonen som stannade kvar
Att känna att man inte hör till
Att känna utanförskap.......
 
Jag är en rätt social person ,
på gränsen till burdus....
Jag är oxå en sådan person som har typ 285 vänner på facebook och då har jag bara addat de som jag kan tänka mig gå och fika med ,
kanske surra bort en timme med
De andra har jag lixom tackat nej till....
Jag har oxå ett fåtal av de finaste vännerna
Som precis som jag är mitt i livet och knappt hinner med
Men det bästa med dem är att de faktiskt finns där ändå!
 
Min man är Uber-social
Han känner nästan alla och framförallt så känner nästan alla honom
Hur det nu går till eftersom det enda sociala mediet han använder är sin mobil...
 
Men ändå förstår jag min finaste syster
Jag kan stå i en grupp
känna att jag kan prata när jag vill
Känna att jag är en del i konversationen
- Men ändå inte hör till .....
 
Jag har aldrig kännt mig populär
Inte heller fått känslan av vald
Inte ens när jag gifte mig...
Å det är konstigt
För vald är jag ju
Faktiskt av rätt många!
 
Det var någon gång efter tandställning och tjocka glasögon
Det var då jag revolterade med spindelnät i halva ansiktet och blått hår
Det var då jag upptäckte viskningarna och skitsnacket
Det var oxå då jag bestämde mig för att aldrig någonsin passa in så mycket att det blev en norm
Åh det känns lättare att hantera dessa känslor av utanförskap
Då det faktiskt är ett eget val
Något jag bär inom mig men kan se en mening och ett sammanband med
Det var oxå då jag bestämde mig för att hellre säga det jag tycker till den det berör än till andra
Vilket kanske i sig gjorde att jag inte ökade i någon popularitet....
 
Å det är med sådan sorg i hjärtat jag läser om Nätmobbning och ett liv som går till spillo
för att någon utnyttjat och förstärkt känslan
förstärkt den sorgsna delen av ett utanförskap
Utnyttjat med berått mod
Hur kan en sådan människa leva med den insikten???
 
Jag hoppas  min syster att du kommer till samma gräns där jag en gång stod
och gjorde valet till mitt eget
Att du i din unika skapelse
Är älskad för alla dina unika delar som gör att just du är du!
För min upplevelse är att jag är långt mer "utanför" än du någonsin kommer att vara.......
 
 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela