Kanske var det då mina barn föddes

Då allt plötsligt hade en annan betydelse ….

Plötsligt blev allt på ett annat plan lixom …

Det var ett par tre, fyra barn som skulle bli till

Jag som människa skulle bli en fullfjädrad Mamma …

Tja som livet förväntas vara, om man har lite tur i fertiliteten …

Sen kom småbarnsåren … alla blöjbyten, dagislämningar, träningar, kojbyggen, cykelträning, mera blöjbyten, slalomträning eller snowboard var det, mera dagis, mera skolskjutsar, simskolor, ännu mera träningar, en sladdis … mer av allt ….

Då blev jag en person som faktiskt behövdes ; Mamman

En mamma som kunde trösta , mata , sjunga ( om än falskt ) hämta , lämna, ha diskussioner med, på något sätt var jag väl en viktig person i en , två , tre , fyra personers liv …

Men det livet gick över, med känslan att jag faktiskt gjort det bra … för dom behöver mig inte längre ….. typ !

Tja en sanning med lite modifikation…. Sanningen är att de gjort det bra , men som jag behöver min mamma så behöver de ibland mig ! Åh ju äldre man blir ju mer uppskattar man sina föräldrar – jag med <3

Men en med mina barn finns en betoning på ibland…. Allt mer sällan faktiskt!

Det var då jag kom på att jag kanske skulle skriva en slags krönika …

Någonting som påminner oss alla att ta till vara på den tid barnen är små. Den går fort ska ni veta !

Jag älskar synen på den mellersta sonen i snickarbyxshorts plockande maskrosor <3

Jag älskar den minsta som satt i sandlådan och grävde, även om jag inte älskar att han alltid ville det 05.30 – men minnet är finare än den tröttheten som rådde <3

Jag älskar den äldsta sonens funderingar om Star Wars och fnissar lite nu när den minsta har samma …

Jag älskar barnens tramp i trappan och blir irriterad över tonåringens spring med kompisar upp och ner …. Men försöker påminna mig

Jag älskar de sömning kramarna, de barn som kryper ner i sängen efter mardrömmar … men det är svårt att älska den tonårs-svett som omger en när man vill kramar ibland. Eller den fulla dumma ungen som kommer in och mitt i natten inser att han älskar sin mamma ….Men jag ska ge kred. åt mina barn (även de stora) De ger de finaste underbaraste kramarna!

Så livet pågår … Underbara barn blir underbara tonåringar som blir underbara unga vuxna!

Jag kan se på dem och stolt irritera mig över dem … Dom är på ett sätt mina, inte bara mina, men utvecklades som någon annan person än den jag trott, alldeles av egen förmåga, lite arv och lite miljö; Min hjärte- bäbis <3

Ta vara på dem! Skrik inte förmycket, krama för mycket! Tjata för mycket, fråga för mycket – snart är det för sent!

De är bara till låns ett litet tag i livet

Jag visste inte det, så nu är det mycket saknad och längtan istället för tjat och irritation …

Varför går livet så fort?

Varför växer barn på accord?

Varför talar inte någon om i början på livet att man måste ta vara på småbarnslivet ….. eller förresten varför sa ingen åt mig att lyssna när antagligen någon annan generation sa det ?? 

Kanske var det då mina barn föddes

Då allt plötsligt hade en annan betydelse ….

Plötsligt blev allt på ett annat plan lixom …

Det var ett par tre, fyra barn som skulle bli till

Jag som människa skulle bli en fullfjädrad Mamma …

Tja som livet förväntas vara, om man har lite tur i fertiliteten …

Sen kom småbarnsåren … alla blöjbyten, dagislämningar, träningar, kojbyggen, cykelträning, mera blöjbyten, slalomträning eller snowboard var det, mera dagis, mera skolskjutsar, simskolor, ännu mera träningar, en sladdis … mer av allt ….

Då blev jag en person som faktiskt behövdes ; Mamman

En mamma som kunde trösta , mata , sjunga ( om än falskt ) hämta , lämna, ha diskussioner med, på något sätt var jag väl en viktig person i en , två , tre , fyra personers liv …

Men det livet gick över, med känslan att jag faktiskt gjort det bra … för dom behöver mig inte längre ….. typ !

Tja en sanning med lite modifikation…. Sanningen är att de gjort det bra , men som jag behöver min mamma så behöver de ibland mig ! Åh ju äldre man blir ju mer uppskattar man sina föräldrar – jag med <3

Men en med mina barn finns en betoning på ibland…. Allt mer sällan faktiskt!

Det var då jag kom på att jag kanske skulle skriva en slags krönika …

Någonting som påminner oss alla att ta till vara på den tid barnen är små. Den går fort ska ni veta !

Jag älskar synen på den mellersta sonen i snickarbyxshorts plockande maskrosor <3

Jag älskar den minsta som satt i sandlådan och grävde, även om jag inte älskar att han alltid ville det 05.30 – men minnet är finare än den tröttheten som rådde <3

Jag älskar den äldsta sonens funderingar om Star Wars och fnissar lite nu när den minsta har samma …

Jag älskar barnens tramp i trappan och blir irriterad över tonåringens spring med kompisar upp och ner …. Men försöker påminna mig

Jag älskar de sömning kramarna, de barn som kryper ner i sängen efter mardrömmar … men det är svårt att älska den tonårs-svett som omger en när man vill kramar ibland. Eller den fulla dumma ungen som kommer in och mitt i natten inser att han älskar sin mamma ….Men jag ska ge kred. åt mina barn (även de stora) De ger de finaste underbaraste kramarna!

Så livet pågår … Underbara barn blir underbara tonåringar som blir underbara unga vuxna!

Jag kan se på dem och stolt irritera mig över dem … Dom är på ett sätt mina, inte bara mina, men utvecklades som någon annan person än den jag trott, alldeles av egen förmåga, lite arv och lite miljö; Min hjärte- bäbis <3

Ta vara på dem! Skrik inte förmycket, krama för mycket! Tjata för mycket, fråga för mycket – snart är det för sent!

De är bara till låns ett litet tag i livet

Jag visste inte det, så nu är det mycket saknad och längtan istället för tjat och irritation …

Varför går livet så fort?

Varför växer barn på accord?

Varför talar inte någon om i början på livet att man måste ta vara på småbarnslivet ….. eller förresten varför sa ingen åt mig att lyssna när antagligen någon annan generation sa det ?? 

1.      Om du skulle beskriva dig själv med för dig typiska egenskaper, vad skulle det då bli?

Omtänksam, brutal-ärlig, nyfiken och målmedveten…

2. Du får gärna fråga dina barn samma sak?  Vad tycker dom är mest utmärkande för dig?

Mitt omtänksam, kan nog tänkas vara deras snäll, bryr dig… Tjatig, och läx-påstridig kom det från tonåringarna, lagar god mat, kramig. 

3. Tror du på Ödet?

Ja både på ödet och Gud. Jag tror på något sätt att vi har en livsväg som vi på ett eller annat sätt kommer oss igenom på en livslängd. Där våra val avgör krokarna men inte meningen, där vi har kraft att förbättra och välja vårt förhållningssätt till hur vi tar itu med det livet för med sig. Men jag tror att ödet för oss med stark hand mot det vi är menade att stå inför, oavsett vilken omväg vi tar. Men jag tror att Gud lyssnar och leder oss, bär oss genom svårheter och bara finns där som en stor trygghet. Det är den kraft jag vänder mig till då min är i en svacka, det är den kraften jag känner som starkast när jag är i lycka… Jag tror på Gud, jag tror på ödet…

Jag är rätt troende då jag också tror på troll, tomtar och älvor, våldnader… Jag tror så mycket att jag glömmer bort att det är det jag tror och istället ser allsköns knytten… Min man skrattar åt mig, men på ett rätt nyfiket avundsjukt sätt =)

 Jag låter delar av min tomt vara orörd, rädd att störa de väsen som bor där…. 

4. Vilken doft gör dig lycklig/inutivarm?

Åh, det är så många!!! Det är lukten från en nyfödd bäbis, det är det nyklippta gräset som luktar sommar, daggfukten som luktar precis som det nyfallna sommarregnet! Min mans huddoft när jag har längtat efter honom en jobbvecka…

Men lycko-stunderna är ofta en sammansatt Lycka av doft, form, närhet och färger…. Det kan vara på Café mitt emot en av mina bästisar i ett muller av folk med kaffedoften som en vacker slöja runt. Det kan vara det nybadade barnet som kryper upp i min famn och vill kramas lite i en blårandig morgonrock. Det kan vara havsbrisen som sveper över mig då jag får sitta vid havets sköna uppenbarelse, får ett glas rött i handen och smekande sand på mina tår. Det är då livet stannar upp, då man blir så där inuti-varm och oändligt tacksam över livet! 

5. En kväll ringer en vänlig dam från Svenska Spel i Visby. Det visar sig att du har vunnit 25 000 kr i månaden i 20 år. Vad gör du?

Jag går och lägger mig, försöker komma ur den dröm jag ändå tror att jag är i ….

Om det skulle vara sant skulle jag äntligen bygga ett garage åt mannen, sen lägga pengarna på hög och så ofta det går resa med min familj… Vi är ju en bunt, två vuxna och fyra barn så det vill sig till med lite pengar för att komma iväg… Kanske så småningom åka med läkare utan gränser…

Tror du på att pengar kan göra människor lyckliga?

Nej , men jag tror att avsaknaden av dem gör folk olyckliga! 

6. Hur kom det sig att du började att blogga?

Först var det vän-hetsen… Fem bästisar på olika orter, mitt i livet. Vi ville veta mer, se bilder på barnen, kunna hålla kontakten utan dyr telefoni…

Sen är det förståss de brinnande bokstäverna som eldar i mitt sinne… Alltid skrivit, inlägg i dagböcker, långa brev, början på berättelser…. Så småningom blev det förutom ett sätt att hålla kontakt också en ventil… Så nu är mina vänner sopstationer för min irritation som jag öser ur mig…

Ibland går det överstyr och jag får kommentarer som gör att jag skriver inlägg som detta;

Jag blev uppringd av en vän,

som undrade HUR ILLA det egentligen var...

Jo, lite illa är det väl , men jag gnäller av mig lite inför er oxå...

Ni vet, när man bär på något gruvigt och när man berättat för någon så känns det lite lättare...

Som om man är fler som bär bördan...

Å tja, om vi är 10-12 st som bär min elakhet och min galla ....

Då måste ju den bördan bli jättelätt.... eller hur!

Så så illa är det inte ... längre.... nu när ni delar ledsamheterna med mig!

Men jag ska skärpa mig lite,....

I bakspegeln var det väldigt mycket gnäll här ....

Å så ska det inte vara ,

för tänk om ni inte vill vara med och bära längre då =( ...

Jag skärper mig genast =)

Kram !

Å sen är det lixom borta, det där gnälliga =)

Mycket effektivt , prova vettja =) Men glöm inte bort att lösenordsskydda den kräkiga bloggen så att ni inte sårar någon i onödan…Ärlig ska man vara men såra det är i så fall för deras skull, att sanningen måste sägas,  inte för att man själv ska få ur sig saker!  

8. Var är du uppvuxen?

I Norrland, jag har fötts med rötterna i Dikanäs, men med min unga mammas realexamen på spel så gick flyttlasset till min Farmor i Vilhelmina, sen drog kusten allt mer och Umeå var min hemort tills jag fyllde 10, sen landade jag i Örnsköldsvik… Här har jag vart staden trogen sedan dess…. 16 år gammal flyttade mina föräldrar tillbaka till sitt ursprung , jag vägrade följa med…

Så uppvuxen…. Tja … bred om baken blev jag i alla fall , så man kan ju hoppas att jag inte är färdiguppvuxen än ; )  

9. Och var i syskonskaran befinner du dig?
Äldst, obönhörligen äldst… Jag tjatade efter syskon till jag var 11 då hade både mon mor och min far, som nu var skiljda och hade nya familjer ställt sig i adoptionskö… Omständigheterna gjorde att de sen fick biologiska barn också … Så när jag ett år efter jag fått mitt första barn fick mitt sjunde syskon, då ringde jag faktiskt till Pappa och sa att nu får det väl ändå vara nog, nu är du ju Morfar!

Inte för att jag inte trivs som äldst… Det innebär ju att jag alltid är klokast och har mest erfarenhet!

10. Vi låtsas att du är 25 år och ska utbilda dig igen. Vad satsar du då på?

Då läser jag till sjuksköterska igen, läser till distriktssköterska igen, men tar en snabbare examen så jag upptäcker hur roligt det är med Omvårdnadsforskning tidigare i livet!

11. På en skala från 1 - 10, hur bra trivs du med ditt nuvarande yrke? Och gärna varför.

Om 1 är inte alls och 10 är hur mycket som helst så är svaret 9! Jag HAR världens bästa jobb, Jag möter människor som tagit på sig det stora ansvaret att bli föräldrar, jag mäter och väger bäbisar, jag konstaterar att vissa har det enklare och vissa har bättre förutsättningar, vissa har det svårt, men att alla är unika! Jag tar trotsiga treåringar på språk-test, det är en utmaning minsann! Jag kollar hörsel på fyraåringar, jag lyssnar på föräldrarnas bekymmer och ger så bra råd jag kan. Jag vaccinerar, kontrollerar och ordinerar. Jag plåstrar om lite och jag skriver ut hjälpmedel till de som behöver det. Jag ombesörjer barn mellan 0 dagar till 6 års hälsa, på ett eller annat sätt… Helt enkelt Världens bästa jobb!

Att det blev en 9 trots att det är såå bra, beror på min envisa nyfikenhet. Jag tycker om forskningen för jag tror att den driver kunskapen framåt. Omvårdnadsforskningen är en relativt ny vetenskap så här finns en hunger… Så i den optimalaste av jobb-världar så går jag ner till 50% och får sedan en doktorandtjänst för att forska och utveckla barnhälsovården… DÅ tror jag att jag når 10! Men när önskningarna når fram så inser jag vad jobbigt det faktiskt är och att jag måste lägga ner mer än de 100 % jag fått .... Å då står vi kvar på 9 <3 

12. Favoritfärg?

Blå, som havet, himlen, vårsnö och mina barns ögon!

Vi är förunnat lyxiga som får njuta av ett hav från en stuga på en Ö.

Här har vi släkt vänner som kommer och delar lyxen. Åh dagar som vädret inte är perfekt soligt på är desto mer ämnade för små upptäcksfärder =) 

13. Favoritfilm?

Alltså det är få filmer jag hinner se hela…Ofta somnar jag och sover film istället. Sen är jag så lättskrämd, så tonåringarna i huset ser hellre film själv…Men för att klämma till med ett svar; Gilbert Grape – Har ni inte sett den, se!!!  

14. Favoritmusik?

All svensk vispop; Ulf Lundell, Lars Winnerbäck, Stefan Sundström, Melissa Horn, Lars Demian med flera… Sen älskar jag tonerna av Nora Jones, Sofie Zelmani och Daniel Lemma …

Som Lill Lindfors sjöng; ” Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik….”

Ska jag städa blir det mer salsatoner eller om jag är riktigt städill lite popigare hård musik… Millencollin, Mustage..

Alltså jag ser det nu när jag skriver …Svensk musik fast inte nödvändigtvis på svenska är tydligen min gebit….

Men strumporna, Elisabeth, sockar…

Vad är det med vår familj… ? Vi har en och en av allt , vi lägger dem i en stor korg, sen när sockmonstret har vart mätt ett tag, då brer vi ut dem och försöker para ihop de få han inte ätit den ena av… SUCK!

15. För att ditt liv ska kännas riktigt bra, vad vill du att det ska innehålla? 

Jag vill känna att mina barn har sinnesro, att de mår bra. Jag vill att mina vänner ska vara lyckliga, kanske rätt stressade barnsmammor men så där lyckliga i grunden! Jag vill ha gett min Farmor en kram, eller åtminstone haft ett nyligt besök ( Hon är min bästaste-människa och bor i Vilhelmina = alldeles för långt bort ). Sen behöver det inte vara så mycket mer!

Men om jag kommer hem till ett hus där barnen gjort sina veckosysslor ( plockat i och ur diskmaskinen, dammsugit, städat sina rum ) maken har lagat mat och jag bara får sätta mig ner vid dukat bord och serveras ett glas rött vin – Då kan jag inte heller annat än må bra!

Att jag har tak över huvudet, räkningarna lyckas bli betalda och jag får krypa ner bredvid 10-åringen på kvällen och se ett kock program där han kommenterar utan att bli störd ( och är långt kock-klokare än mig )– Då myser jag och mår bra!

Om allt detta kan hända samtidigt, då mår jag RIKTIGT BRA =)) 

En fest med goda vänner det är faktiskt också alltid lycka!

16. Höger eller vänster tumme upp?

Vänster ; ) men är mer höger ….

Åh vårt hus ....

Det är ett trettioårigt projekt av renovering åter renovering… Som vi hårt blandar med barn, sorg, lycka, utbildningar, sommar och vinter stugor….

Men vi har tak över huvudet, vi är aldrig sysslolösa och tja .. det funkar som hem – det har våra rötter nu! 

För det mesta är jag en rätt sliten fembarns mor, men då och då kan jag fixa mig lite…

Men det är nog bara en dag i livet jag vart  snygg =)

Men det är bra att veta de mest slitna dagarna –Att det gick lixom!

Hoppas du fått svar på dina frågor ; )

Tack alla fina föräldrar för att jag fick ta hand om era barn en stund i livet! 
Tack alla barn för skratt, joller, utveckling trots och tänkvärda kommentarer! 
Tack alla gulliga arbetskamrater för dessa år!
Jag kommer att sakna er alla i Domsjö ♡

Men nu flyttar jag till Bjästa Bvc och hoppas att jag kommer att uppskatta er alla där; barn , föräldrar och arbetskamrater ( och promenader och cykelturer ) ♡

 

 

Tja jag älskar stället 

Åh när jag sa åt min chef för 5 år sedan ; 

- Men ring mig när jag fått tjänsten !

Sen dess har jag haft den 

I sorg och i glädje 

 

Det jag gillar med mitt jobb är stödet och hjälpen, utvecklingen och trotset, alla frågor och alla hjälpande stödjande föräldrastödjande råd , alla tre och fyraåringars kluriga frågor , stödja alla sjuka barn för att ha en gemensam värdegrund i vård mellan sjukhus, BVC och förskola , att kunna finnas där när någon rasar, att stödja föräldrar och kunna vara, all trots och AHA har pratet försvunnit, alla kränkande kommentarer från ett barn som ser den sanning som jag själv kanske förnekar, alla konflikter och min höjda röst mellan skiljda föräldrar som glömt att de skaffat detta barn i kärlek....

Jag har älskat allt detta !

 

Men jag har inte älskat alla sexuella övergrepp, har inte tyckt om alla lågbegåvades kamp för att behålla det barn de inte egentligen inte klarar av, inte tyckt om kontrollerna med så många fler blåmärken än det är normalt , har inte tyckt om familjerättens frågor , inte heller tyckt om polisvitnesgrejen... Tycker helt inte enkelt om när barn far illa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

Men som sagt jag går vidare , får alla värden och säkert alla saker jag inte tycker om även här .... 

 

Så hej då Domsjö, 

Hej där Bjästa !

Mons Kallentoft

 

Författaren Mons Kallentoft, född 1968 i Ljungsbro utanför Linköping, debuterade 2000 med romanen ”Pesetas”. Han har hittills gett ut 10 böcker, en blandning av romaner, deckare och en kokbok.

Han fick sitt stora genombrott 2007 med ”Midvinterblod”, en kriminalroman med den alkoholiserade Linköpingspolisen Malin Fors i huvudrollen.

Hittills har det kommit sex böcker i serien om Malin Fors, den fem första i en svit baserad på årstiderna, och i en planerad svit om naturens element. Böckerna har blivit översatta till sexton olika språk.

Dessutom Gourmand och sitter som jurymedlem i ett av gårdarnas matprogram som jag dessutom inte kommer ihåg vad det heter ... 

Sen kan vi diskutera pistolhot.... 

Men gift som jag är så är det nog säkert en diskussion om frikort , eller något ... 

Inte som tvång iallafall .. .men kan ju dräggla för mindre ....