storstrumpan.blogg.se

Barn som man älskar <3

Publicerad 2017-08-10 19:54:38 i Allmänt,

Kanske var det då mina barn föddes

Då allt plötsligt hade en annan betydelse ….

Plötsligt blev allt på ett annat plan lixom …

Det var ett par tre, fyra barn som skulle bli till

Jag som människa skulle bli en fullfjädrad Mamma …

Tja som livet förväntas vara, om man har lite tur i fertiliteten …

Sen kom småbarnsåren … alla blöjbyten, dagislämningar, träningar, kojbyggen, cykelträning, mera blöjbyten, slalomträning eller snowboard var det, mera dagis, mera skolskjutsar, simskolor, ännu mera träningar, en sladdis … mer av allt ….

Då blev jag en person som faktiskt behövdes ; Mamman

En mamma som kunde trösta , mata , sjunga ( om än falskt ) hämta , lämna, ha diskussioner med, på något sätt var jag väl en viktig person i en , två , tre , fyra personers liv …

Men det livet gick över, med känslan att jag faktiskt gjort det bra … för dom behöver mig inte längre ….. typ !

Tja en sanning med lite modifikation…. Sanningen är att de gjort det bra , men som jag behöver min mamma så behöver de ibland mig ! Åh ju äldre man blir ju mer uppskattar man sina föräldrar – jag med <3

Men en med mina barn finns en betoning på ibland…. Allt mer sällan faktiskt!

Det var då jag kom på att jag kanske skulle skriva en slags krönika …

Någonting som påminner oss alla att ta till vara på den tid barnen är små. Den går fort ska ni veta !

Jag älskar synen på den mellersta sonen i snickarbyxshorts plockande maskrosor <3

Jag älskar den minsta som satt i sandlådan och grävde, även om jag inte älskar att han alltid ville det 05.30 – men minnet är finare än den tröttheten som rådde <3

Jag älskar den äldsta sonens funderingar om Star Wars och fnissar lite nu när den minsta har samma …

Jag älskar barnens tramp i trappan och blir irriterad över tonåringens spring med kompisar upp och ner …. Men försöker påminna mig

Jag älskar de sömning kramarna, de barn som kryper ner i sängen efter mardrömmar … men det är svårt att älska den tonårs-svett som omger en när man vill kramar ibland. Eller den fulla dumma ungen som kommer in och mitt i natten inser att han älskar sin mamma ….Men jag ska ge kred. åt mina barn (även de stora) De ger de finaste underbaraste kramarna!

Så livet pågår … Underbara barn blir underbara tonåringar som blir underbara unga vuxna!

Jag kan se på dem och stolt irritera mig över dem … Dom är på ett sätt mina, inte bara mina, men utvecklades som någon annan person än den jag trott, alldeles av egen förmåga, lite arv och lite miljö; Min hjärte- bäbis <3

Ta vara på dem! Skrik inte förmycket, krama för mycket! Tjata för mycket, fråga för mycket – snart är det för sent!

De är bara till låns ett litet tag i livet

Jag visste inte det, så nu är det mycket saknad och längtan istället för tjat och irritation …

Varför går livet så fort?

Varför växer barn på accord?

Varför talar inte någon om i början på livet att man måste ta vara på småbarnslivet ….. eller förresten varför sa ingen åt mig att lyssna när antagligen någon annan generation sa det ?? 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela