Frostnätter och vårkänslor
Det går mot vår som jag sa ... sakta men säkert.
Just nu regnar det och snön sjunker för blotta ögat
Det var någon som sa ; om jag då tränger mig på ....
Åh jag i mitt nyfiknaste av sinnen
tänkte så det knakade
Åh slutligen fastnade min tanke på;
- Kan man det hos oss?
Tränga sig på altså........
Jag kan inte erindra mig någon gång som det kommit något besök som inte är välkommen...
Å sen studsade tankarna runt i arla morgontimme
å slutligen dunsade den yttersta tanken ner ;
-Det kanske inte är så normalt egentligen?
Men det har alltid varit så
en nyfikenhet för människor
gör att varje möte är spännande och hjärtligt
att även om det knakar av hårda ord så är de ärliga och av omsorg
även om vi skrattar , så skrattar vi inte åt dig utan med dig
Åh även om vi gråter så är det med språ av kärlek
Men det kanske inte är så i normalitetens rum ....
Jag vet ju faktiskt inte
för jag är ju här i detta närvarade rummet,
med mina normativa grunder
Å vet ni
Det är ju en bra grej
Att hos oss kan ingen tränga sig på ; )
Kanske om besöket blir en evighet
då kanske du hör;
- Om jag vore borta skulle jag nog gå hem nu....
Ta det som en vink av omsorg
så ingen någonsin trängde sig kvar.....
Så välkommen
både du och våren!
